Augusti 2019

På hösten 1897, närmare bestämt 17 oktober, avtäcktes den nya Mickelstenen i Tenhult. Åskådarskaran räknades till över 2000 personer enligt lokalpressen. Vad många kanske inte vet, är att det redan mer än 50 år tidigare hade rests en minnessten vid vägkorset några hundra meter längre norrut.

Rogberga landskommun, Kommunalnämnden, Ö1:1
I juni 1842 författas en text av organisten och klockaren i Rogberga, tillika en av bondeståndets ledamöter i riksdagen, Peter Petersson. Med hjälp av bland annat Magnus Bruzelius verk om Sveriges historia, Samuel Rogbergs historiska beskrivning av Småland, Eric Tunelds svenska geografi samt en till namnet okänd avhandling från 1751, tecknar han inledningsvis en bild av de lokala händelserna under Kalmarkriget. Det är dock inte helt långsökt att tänka sig att Petersson även kryddar det hela med lokalt traderade historier.

Enligt Petersson tillgick det hela i korthet som följer. Året är 1611, Sverige ligger i krig med Polen, Danmark och Ryssland, och landet är utarmat. Svenska trupper finns bland annat i Ryssland, Polen, Livland och Blekinge, och inom riket i Kalmar och på Öland. Småland hemsöks av danska trupper. En av dessa trupper kommer från Västra härad upp mot Rogberga med intentionen att ansluta sig till general Gaddes styrkor vid Dunkehalla utanför Jönköping. Skogvaktaren Mickel skickar då en kavle till allmogen i häradet att mangrant sluta upp för att stoppa danskarna. På Myrstada slätt mellan Mjälaryd och Häljaryd samlas häradsallmogen tillsammans med folk från kringliggande härader. Mickel ställde sig på en hög sten och höll ett flammande tal till den församlade bondehären. Han berättar om danska partiers kyrkoplundringar i Östra och Västra härader, och hur allmogen i Ödestugu precis fördrivit ett parti danskar som angripit kyrkan med resultatet att 20 man föll på kyrkogården. Vidare manar han folket till att stoppa danskarna, till skillnad mot vad Slatte gjort i Estland och Somme i Kalmar. Efter ytterligare brandtal av Mickel uppger allmogen ett rungande ja, varpå de placerar sig på ömse sidor om landsvägen i närheten av gården Tenhult. När danskarna kom i antågande anfölls de med sådan hastighet att merparten av dem nedgjordes. För sin insats blev Mickel förärad Tenhult med frälsehemmanrätt till honom och hans efterkommande. Mickel dog i Tenhult på 1620-talet, och ligger begraven på Rogberga kyrkogård mellan södra kyrkdörren och klockstapeln.

I anledning av ovanstående har det enligt Petersson i olika tider varit påtänkt med någon form av minnesvård över händelsen, varav han särskilt nämner planer från 1779. Då det ändå aldrig blivit av, har flertalet i orten boende personer enats om att resa en enkel sten med inskription. En gråsten har blivit ditförd och huggen, vilken ska uppresas så snart kostnaderna blivit täckta. Han manar därefter intresserade personer att lämna ett bidrag genom att teckna namn och summa på den medföljande listan. Själva stenen skänkte inspektor Axelsson på Tokarp, som även bidrog med arbetskraft utan kostnad. Däremot uppkom kostnader för borrning, sprängning och transport, liksom för huggning och underhåll av verktyg. Efter att summan samlats in kunde stenen slutligen resas.

Peterssons berättelse om händelserna under Kalmarkriget har sina brister, exempelvis vad gäller datumen. Även om tilldragelsens skeende i stort säkerligen kan stämma, så är nog Mickels rungande tal till allmogen i bästa Hollywood-stil ganska utbroderat. På stenen från 1840-talet stod dateringen 10 februari 1611 inhuggen. Problemet med det är att kriget då ännu inte förklarats, och att trakten under hela det året förblev relativt orörd. Hur som haver beslutades det 1895 att flytta stenen till den plats där det anses att själva striden ägt rum, det vill säga några hundra meter längre söderut. Då den gamla stenen ansågs för bräcklig ersattes den även med en helt nu ny. På den nya stenen ändrades händelsens årtal till 1612.

Tags:

Written by: Jon Engström Wednesday, July 31, 2019