Augusti 2021

Nödhjälpsarbeten hade varit en åtgärd under svåra tider vid flera tillfällen tidigare. Under den så kallade 30-talskrisen blev det åter en bister verklighet för många arbetslösa.

Ett av de arbeten som kom på tal i Grännatrakten var förbättringsarbete i Vässingarpbacken. Väghållningsskyldiga höll sammanträde 11 december 1933 hos Carl Johansson i Knukebo. Där framkommer att Henning Andersson och Henning Mellin i Knukebo hade gjort framställning till arbetslöshetskommittén om att igångsätta detta arbete under kommande år. En förbättring av backen hade varit på tal under flera år, och kommunen hade bara dagarna tidigare beslutat av avsätta medel till vägförbättringsarbeten i proportion till hur trafikerade de var. Nämnde Mellin samt Oscar Carlsson i Mellby Börjesgård valdes att även samla in frivilliga bidrag från personer med skogsmark ovanför backen. Vidare förband sig Teodor Johansson i Vässingarp att lämna fri mark för breddning och rätning av vägen. Målet var att vägen skulle kunna vara farbar under arbetet, men fullt färdigställd först 1 januari 1935. Slutligen utser de väghållningsskyldiga att utse vägmästare Ahlin i Brötjemark att göra kostnadsberäkning.

Ahlin presenterade P. M., betänkande och kostnadsförslag en dryg vecka senare. Han angav att vägsträckan var 340 meter lång och att körbanebredden skulle vara 3,6 meter, med diken och trummor enligt specifika mått där så behövdes. Vägbanan skulle förstärkas med pinnmo eller grusjord varpå grov makadam blandat med pinnmo eller grusjord skulle läggas. Kostnaden för den nedre delens 130 meter beräknades uppgå till 2295 kronor och 93 öre, och den övre delens 210 meter till 2922 kronor och 2 öre.

Gränna landskommun, Arbetslöshetskommittén, F1:1
Byggherre för hela projektet var arbetslöshetskommittén, och entreprenörer, tillika byggmästare, var de arbetslösa. Ett omfattande kontrakt med åtaganden, kostnadsfördelning mellan parterna och ersättningsvillkor skrivs under. Byggherren stod för redskap och byggmaterial, inklusive stora mängder dynamit med tillbehör från Bröderna Roman. Entreprenörernas ersättning för en kvadratmeter bankfylling bestäms till 1 krona och 25 öre, en vägtrumma till 10 kronor per kvadratmeter och så vidare. Löneutbetalning sattes till var fjortonde dag. De entreprenörer som skrev under kontraktet var Gustav Svärd, Anders Lilja, Ernst Johansson, Karl Tengvall, Axel Johansson, Emil Nordstedt, Karl Karlsson och Ernst Gustafsson. Till dessa entreprenörer tillkom ytterligare några personer under perioder, och ytterligare några som endast fick ersättning för körning. Enligt dagsverkslistorna inleds arbetet 17 januari 1934. Ytterligare anslag från kommunalt håll söktes av kommittén under april. Men då kommunalstämman ansåg att det inte skulle främja kampen mot arbetslösheten att de arbetslösa utförde nödhjälpsarbeten under sommaren, anslogs endast 200 av 800 sökta kronor. Denna summa ansågs vara nog för att hålla backen någorlunda farbar. Arbetet skulle istället fortsätta kommande höst.

I mitten av september lämnade hemmansägarna i Knukebo och närliggande gårdar in en skrivelse där de sökte anslag till fortsatt förbättring av backen. Kommunalnämnden ansåg dock att eftersom det handlade om nödhjälpsarbete, och att arbetslösheten i stort var avhjälpt genom Örserumsvägens omläggning och arbetet på Gyllen Uttern, att det vore bättre att skjuta upp arbetet med Vässingarpbacken. Skulle väderleken och arbetslöshetssituationen under vintern möjliggöra fortsatt arbete skulle dock frågan återupptas. Därmed uppfylldes inte grundplanen att färdigställa arbetet innan 1 januari 1935. Frågan uppkom även i framtiden. Exempelvis i mars 1936 då arbetslöshetskommitténs ordförande gjorde en framställan hos kommunalnämnden om att sänkningen och förbättringen av Vässingarpbacken borde återupptas. Detta nekades dock med hänvisning till bristen på arbetslösa. Detta faktum gjorde att nämnden i december 1936 istället föreslog att entlediga arbetslöshetskommittén vid årets slut.

Tags:

Written by: Jon Engström Saturday, July 31, 2021