Januari 2016

Gustav III:s resolution, avgiven på Ulriksdals slott 11 maj 1773, rörande stadsfästelse av invånarna i Hakarps sockens förening för inrättande av ett sockenmagasin.

Hakarps landskommun, Hakarps sockenmagasin, F1:1
Bilden visar ingressen till Gustav III:s resolution, avgiven på Ulriksdals slott 11 maj 1773, rörande stadsfästelse av invånarna i Hakarps sockens förening för inrättande av ett sockenmagasin.

Beslutet om att inrätta magasinet togs från början vid allmän sockenstämma i Hakarp 11 mars 1770, och grundlades genom frivilliga gåvor från Hakarp sockens ståndspersoner i form av 63 daler silvermynt, 6 ½ tunnor råg, 6 ½ tunnor korn och 3 tunnor havre. De ursprungliga stiftarna och grundläggarna var generallöjtnant Qveckfeldt, överdirektör Ehrenpreuss, direktör Brehmer den äldres arvingar (inledningsvis direktören själv), direktör Brehmer den yngre, häradshövding Falk och kyrkoherde Bergman. Genom tillkommande delägares insättningar utökades kapaciteten så att spannmålsfonden 1770 uppgick till 62 ½ tunnor. Alla församlingsmedlemmar kunde bli delägare i magasinet, oavsett om de var hemmansägare, brukare eller inte. Utlåningen skedde i maj och juni med återbetalning följande december och januari. Som säkerhet för lånen godtogs skuldsedel med två mäns borgen. Säkerheten bestod av 2 kappar för intressenterna och 4 kappar för övriga. Socknens invånare skulle vara de första att få sina lån utlämnade, men sedan fick även andra låna i magasinet.

Efter att intressenterna fortgående omvandlat en del av spannmålet till kontanter uppstod ett kapital som 1832 uppgick till närmare 2450 riksdaler. Kontant utlåning till 5 procents ränta erbjöds vid samma tidpunkt. Avkastningen användes årligen sedan 1793 till värnlösa barns underhåll, sjukas understöd, begravningshjälp, barnundervisning samt uppmuntran till arbetsflit bland medellösa barn med flera. Till sådana välgörande ändamål hade fram till 1832 utbetalats närmare 340 riksdaler och 174 tunnor och 27 ½ kappar spannmål av alla slag. Enligt dåvarande magasinsföreståndare Lundström var magasinsinrättningen ”af det största och mest välgörande inflytande för denna socken, der folket, ehuru högst arbetsamt, sedligt och hushålsaktigt, å allmähet är föga bemedladt, emedan största delen af de jordbrukande sitta på frälsehemmanen, och kunna följaktligen icke samla synnerlig förmögenhet för deras ålderdom, eller för sjukdoms- och olycksdagen hvad som gör den bemedlade oberoende af barmhertighets anstalterne”.

1964 omvandlas magasinskassan till en stiftelse, vilken avregistreras 2014. Mer om sockenmagasinets historia och utveckling finns att läsa i Hakarps krönika 1949, 1969 och 1987.