Juli 2018

I september 1849 stäms den 63-årige hemmansägaren Gustaf Jaensson till Mo härads höstting för att svara till de misstankar som riktats mot honom.

Angerdshestra landskommun, Angerdshestra Hembygdsförening, F1:1
Kronobefallningsmannen Carl Orre på Stora Bosarp i Mulseryds socken skriver 20 september 1849 ett stämningsbrev till hemmansägaren Gustaf Jaensson i Lilla Bryna i Angerdshestra socken. Vid laga påföljd anmanas Gustaf att infinna sig vid hösttingets tredje dag, det vill säga onsdagen 26 september, för att svara till de anklagelser som riktats mot honom. Anklagelserna bestod i att hemmansägaren skulle hyst och inlåtit sig i handel med tjuvgods med misstänkta personer, och dels att han skulle mottagit stöldgods som betalning för brännvin.

För att se hur den här historien slutar, konsulterades rullfilmerna med mikrofilmat domboksmaterial vid rullfilmsläsaren i Forskarsalen. Tillsammans med den 49-årige torparen Jonas Andersson på Långarydet under Långhult, som anklagades för åtskilliga stölder, hamnade Gustaf inför skranket. Jonas erkände stölderna, men Gustaf nekade till att ha bytt några stulna yxor mot brännvin. Däremot vittnade flera närvarande sockenbor från Angerdshestra, liksom Jonas hustru, att Gustaf utminuterade brännvin. Den självbekände tjuven dömdes till böter vid samma ting, men den del som rörde Gustafs inblandning sköts upp till tredje rättegångsdagen vid nästa lagtima ting.

Detta tillfälle infann sig 27 mars 1850, då åklagaren kallat flera vittnen för att styrka sitt åtal. Eric Gustafsson i Långhult sade sig veta att drängen Carl Andersson för lite mer än två år sedan betalat Gustafs hustru Stina Andersdotter för brännvin, och själv hade han också köpt brännvin där. Abraham Gustafsson i Långhult sade sig i stort vara okunnig i saken, men hade själv köpt brännvin hos Gustaf. Anders Eriksson på Dammen höll med första vittnet, men mindes inte att drängen Carl betalat något till hustrun. Däremot sade han sig veta att Sandlund i Agutarem köpt brännvin av hustrun. Sandlund, som närvarade vid tinget, erkände köpet men sade sig ännu inte ha betalat. Priset skulle för övrigt vara 1 riksdaler kannan. Svaranden, det vill säga Gustaf, kunde inte neka till ovanskrivna uppgifter. Benjamin Swensson i Sågviken hade fått brännvin av drängen Carl vid tidigare nämnda tillfälle, men inte observerat någon betalning. Johan Johannesson i Långhult meddelade att både drängen Carl och han själv handlat brännvin hos Gustaf. Johannes Lång i Assarebo hade hjälpt soldaten Ivar i Konungsgärde att köpa brännvin för 8 skilling banko innevarande vinter av Stina Andersdotter, i Gustafs närvaro, något som Gustaf nekar till. Utslaget blev denna gång att målet skulle anstå till tredje dagen kommande höstting. Gustaf framträdde dock senare på dagen för att å sin egen och hustruns vägnar erkänna anklagelserna rörande minuteringen. Det är troligen detta som gör att målet återkommer redan nästa dag, det vill säga 28 mars, då utslag meddelas. I brist på bevisning frikänns Gustaf för misstankarna om handel med stulet gods. Däremot har Gustaf erkänt minuteringen som skett genom hustrun, och att minuteringen även skett efter att åtal mot honom väckts. Enligt den kungliga förordningen angående villkor för tillverkning och försäljning av brännvin från 13 oktober 1848, § 45 och 49, döms Gustaf till böter på 20 riksdaler samt ersättning till vittnena. Av bötesbeloppet ska åklagaren få 2/3 och Angerdshestra församlings fattiga 1/3.

Taggar:

Skrivet av: Jon Engström den 30 juni 2018