Maj 2022

1642 anlades av kronan en hamn som skulle underlätta utnyttjandet av ekplanteringarna vid Visingsborgs kungsgård på östra sidan av Visingsö. Allt eftersom trafiken till ön ökade behövde hamnen utvidgas, till slut krävdes att en helt ny hamn byggdes på ön.

Visingsö landskommun, Kommunalnämnden, F1:1

1642 anlades av kronan en hamn som skulle underlätta utnyttjandet av ekplanteringarna vid Visingsborgs kungsgård på östra sidan av Visingsö. Vid 1800-talets mitt var hamnen i mycket bristfälligt skick och var i stort behov av restaurering. Vid denna tidpunkt ålades Visingsö kommun att för allmänt behov bygga och underhålla en hamn eller lastbrygga vid ön.

Kommunen saknade dock medel för ett sådant åtagande och Visingsö sockenmän anhöll i en underdånig skrivelse att den befintliga hamnen bör få användas för den allmänna trafiken, mot att sockenmännen övertog och ansvarade för kungsgårdens hela väghållningsskyldighet. 1867 i en skrivelse till Skogsstyrelsen biföll Kungl. Maj:t denna ansökan. Hamnen iståndsattes och förbättrades därefter år 1868 och bekostades med hjälp av statsmedel. 1908 utvidgades också hamnen, även då helt med hjälp av statsmedel.

Redan 1924 finns dock behovet för utvidning av hamnen då trafiken är större än vad den dåvarande hamnens kapacitet klarar av.

Ur ett betänkande av Georg Bergh citeras "...ständigt svårigheter uppstå vid tillägning av båtar samt vid lossning och lastning." (..) "Dessutom är den inre hamnbassängen så grund, att endast småbåtar kunna inlöpa i densamma. Därjämte erbjuder hamnen vid sydliga vindar ett så otillräckligt skydd mot sjöhävningen, att i reguljär trafik gående båtar med tidtabellsenlig övernattningsplats i hamnen till följd härav ofta i stället måste övernatta i Gränna."

Lösningen på de återkommande problemen med Visingsö hamn löstes dock inte förrän på 1950-talet. 1952 skriver Visingsö kommun till Söderbygdens vattendomstol med förslaget om att flytta hamnen ett par hundra meter söderut. Undersökningar gjorda av Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade visat att denna plats lämpade sig mycket väl för en ny hamn. Platsen hade gynnsamma bottenförhållanden, kunde utformas så den bättre kunde tillgodose olika intressen och medan byggandet fortgick kunde den gamla hamnen obehindrat användas. Det var också ur kulturhistoriska skäl önskvärt att få bort hamnrörelsen från omgivningen kring slottsruinen. Den nya hamnen föreslogs utgöras av en, genom två cirka 130 m långa vågbrytare, skyddad hamnbassäng. I inloppet avslutas vågbrytarna av pirhuvuden och norra pirhuvudet försåg med en fyr. På södra vågbrytarens insida var föreslagen en 35 m lång kaj, vilken närmast var avsedd för domänverkets utlastning av virke. Mitt för och 60 m innanför inloppet var föreslagen en 8 m bred och 41 m lång pir för ångbåtstrafiken. Norra vågbrytarens inre del var på en längd av 60 m utbildad med kaj för fiskebåtar. Kostnaden för den nya hamnen beräknades bli 850.000 kr och Visingsö kommun beviljades statsbidrag på 90 procent av kostnaden. Den nya hamnen anlades 1956.

Tags:

Written by: Rasmus von Arx Saturday, April 30, 2022