Mars 2022

Klockaren Jöns Jönsson i Mulseryd tänker inte acceptera sin avsättning från tjänsten utan vidare. Till andra dagen vid Mo härads höstting 1707 har han instämt sina antagonister.

Redaktör Rudolf Björkmans samling, F15:2
Häradstinget hålls i Unnaryd den 19 oktober, och den femtonde punkten behandlar den före detta klockarens klagomål. Enligt honom har kyrkans sexmän i Mulseryd av egen myndighet den 3 mars avsatt honom från hans ämbete. Personerna det handlar om är Johan Axelsson i Hårlanda, Jöns och Anders Johanssöner i Helgabo samt Anders Håkonsson i Mulseryd. Till sitt försvar uppvisar han prosten och kyrkoherden magister Sven Gunnarins attest, daterad 2 oktober, där prosten meddelar att han inte har Jöns att beskylla för något och att han gärna sett honom behålla klockartjänsten. Han visar även en attest som en stor del av församlingens ledamöter skrivit under den 6 oktober, och som betygar detsamma som prosten. Bland de som skrivit under finns de senare sexmännen Anders Olufsson i Elsabo och Måns Persson i Ryd, vilka som närvarande på tinget avlägger sin salighets ed och lämnar sitt muntliga vittnesmål.

Måns Persson börjar med att berätta att Jöns och Anders i Helgabo är de två som varit mest drivande i klockarens avsättande. De ska ha haft två huvudskäl till sitt agerande enligt Måns. Dels hade klockaren varit anklagad vid tinget för utströdda oblater, och den rannsakning som följde på det accepterades inte av Jöns Johansson i Helgabo. Det andra skulle vara att klockaren berättat att dess fader, rusthållaren Jöns Andersson i Mulseryd, blivit undandold från mantal. Sexmännen skulle på grund av detta blivit tilltalade av mantalskommissionen. Detta skulle enligt Måns Persson vara huvudorsak till sexmännens agerande. Anders Olufsson vittnade i princip om detsamma. Men tillade även att karlarna från Helgabo, vilka dessutom var syskonbarn till Jöns, var upphovet till alltihop. Båda vittnena betygade dessutom att så gott som hela församlingen gärna ville få tillbaka sin klockare igen.

De två Helgabo-karlarna tillfrågades av häradsrätten vad de egentligen hade emot klockaren, helst då både han och kyrkvärdarna på tinget innan blivit helt frisagda för de utspridda oblaterna. Rätten ansåg inte heller att Jöns bar ansvaret för att de undandolda mantalen blivit röjda. Svaret blev att klockaren inte låser igen kyrkdörren i rättan tid. Det påståendet bestrids dock av vittnena, främst Måns Persson och klockaren själv. Dörren låses när samtliga av församlingens ledamöter kommit ut, vilket i sig brukar dra ut på tiden.

Själva resolutionen finns inte med i det gamla protokollsutdraget. Men i de renoverade domböckerna i Göta Hovrätts arkiv, Advokatfiskalen i Jönköpings län, volym EVIIAABA:210 (bild 1350-1360 i Arkiv Digital), står den med. Resolutionen lyder som följer, med moderniserad stavning och bibehållen ordföljd: Resolution. Emedan Kungl. Maj:ts och kronans intresse uti detta angivna mål, såväl som mantals undandöljande som 10 punkten mantalskommissarieinstruktionen omrör, som vad mera finns versera. Alltså lär högvälborne herr baron och landshövdingen höggunstligen tänkas förordna, att vederbörande kronans betjänter sådant upptaga och utföra, samt att klockaren till sin beställning igen vederbörligen komma må.

Tags:

Written by: Jon Engström Monday, February 28, 2022