Om böckers betydelse under förintelsen.

Välskriven skildring av en ung flickas kamp i koncentrationsläger.

Som titeln avslöjar utspelar sig boken under andra världskriget. Läsaren får följa tonårstjejen Dita som blivit fråntagen sin barndom på grund av kriget, ett krig som på djupet ändrat livsvillkoren för miljontals människor. Som ett sätt att överleva och skapa en hoppfull tillvaro tar hon på sig ansvaret för det lilla, hemliga biblioteket som hålls gömt i en av barackerna på området. Biblioteket består av en handfull vällästa, och därmed slitna, böcker som används som undervisningsmaterial till de barn som vistas i Auschwitz. Syftet är att barnen ska ha rutiner att förhålla sig till trots att de lever med döden ständigt närvarande. Hennes gärningar bidrar till att barn och vuxna kan fly verkligheten för en stund.

Utöver Dita får läsaren lära känna en rad andra individer och allas livsöden vävs ihop på ett väl genomtänkt sätt.  

Det som griper tag i mig är hur Iturbe skildrar vardagen i koncentrationslägret, hur människor kämpar och drivs av en önskan om en bättre tid. Boken är tung, men hoppfull. 

Den här berättelsen belyser hur viktig litteraturen är. Mat, vatten och sömn är basala mänskliga behov, men utan kultur är människan inte hel.