Handen i mörkret för en nybliven mamma

Mitt barn fyllde ett år i helgen. Det har varit ett fantastiskt år, men också ett jobbigt år. Mitt barn är världens sötaste och gulligaste, precis som alla andra föräldrar säger om sina barn men mitt är det verkligen.

Men jag då, vad har hänt med min kropp?

Jag menar den där katetern jag fick ha de första dagarna efter att mitt barn kom. Eller den där timmen efter att mitt barn hade fötts när jag ville gosa med hen men jag istället fick ligga kvar och bli sydd. Eller mjölken som sprutade i tid och otid. Eller vart tog mina bröst vägen när jag slutade amma? Eller den där gången när jag testade hoppa hopprep, gör inte det igen förrän du har knipptränat mycket – Note to self!

Jag var inte riktigt mig själv heller, min man var orolig att jag var deprimerad. Men jag tyckte bara att jag gick och mös med våran lilla bebis… den där bebisbubblan.

Att vara mamma på det också. Vad innebär det?

Hur ska jag orka med att städa och laga mat när jag blir väckt minst 3 gånger per natt och ska amma eller stå med en bebis i famnen och köra djupa knäböj. Tack och lov att jag inte är ensam i det känner jag, all heder till ensamstående småbarnsföräldrar.

Men alla dessa förväntningar, alltså alla mammor verkar ju vara Superwomen. Jag fattar inte och jag orkar inte.

Känner du likadant?

Då ska du läsa den här boken av Mia Fernando och Louise Winblad. Den har varit min hand i mörkret. Fått mig att förstå att det inte är något konstigt och att det gör inget att det är några dammråttor i hörnen, saker överallt och att mitt barn inte bara äter hemlagad mat, jag är en grym mamma ändå.

EN bild med vanliga kommentarer och tips en nybliven mamma kan få.