Bekräftaren är hämtad från samlingen Jag ser allt du gör, utgiven på Weyler 2020. Här är reflexioner från några cirkelmedlemmar:

Jag tror att hon är psykolog. Hon skriver rakt och öppet vilket jag gillar särskilt personbeskrivningarna av de män hon möter. Det är märkligt att hon fastnar för den senaste som egentligen inte bekräftar henne på djupet så som hon skulle vilja men i gengäld är okomplicerad. Innerst inne är hon nog lite trött på komplicerade relationer och det är väl därför hon väljer att bli taxichaufför.
/Maj

Bekräftaren tyckte jag var både spännande och tänkvärd. 
Berättarjaget är "egentligen" psykolog, men har inte riktigt funnit sig tillrätta i den rollen. Så nu jobbar hon som "Bekräftare". Människor anlitar henne för att bli bekräftade.
Jag tycker det är lätt att känna igen sig; det är något allmänmänskligt att behöva bekräftelse tänker jag. Jag funderade på när jag läste hur man redan som barn blir präglad genom det man blir bekräftad för.
Ett närbesläktat ord som jag gillar är "turtagning", att båda tar kontakt, både pratar och lyssnar, tar initiativ och låter sig bli bjudas osv. Utan turtagning i en relation blir det ingen riktig vänskap.
Jag gillar Annika Norlins sätt att skriva. Ofta korta meningar och tempo i texten. Inramningen i novellerna är ungdomlig men innehållet är sånt som engagerar oavsett ålder. Som det står på baksidan: "de handlar om människor på skav mot tillvaron".
/Berith

Sitter och funderar över hur jag skall recenserar novellen Bekräftaren. Börjar med att läsa vad Berith har skrivit och blir så berörd av texten.
/Ann

Ordet bekräfta har ca. 15 synonymer. Författaren har vridit och vänt på begreppet. Frågan uppstod hos mig är bekräftelse alltid av godo? Nej det mesta har flera sidor. Som tex. Att ha en längtan efter att alltid bli bekräftad. Eller som i relationen med mannen som gav ytliga bekräftelser och Charlie kände att det inte stämde.
Anna Norlin har ett lättläst språk med flera målande beskrivningar. 
Huvudkaraktären Charlie upplever jag som en aning cynisk. I ett stycker undrar L om han ens existerar. Han vimsar runt och inbillar sig om han överhuvudtaget finns. Samma tankar finns hos mig då och då i dessa Coronatider. En mycket tänkvärd berättelse som gett mig många funderingar
/Ulla

Texten gav mig en hel del att tänka på. Jag imponeras av Norlins förmåga till flyhänt flöde. Hon fångar tankar som far kors och tvärs igenom huvudpersonen och lyckas förmedla dem trots att det flera gånger finns ett annat skeende samtidigt. Jag undrar lite över slutet. För mig är novellen ett ”nedslag” i huvudpersonens vardag. Den börjar mitt i hennes verksamhet och jag undrar om den inte också skulle ha kunnat sluta på samma sätt - i full verksamhet. För mig blev det nu ett avslut i historien som gjorde att den inte blev riktigt så intressant. Jag hade gärna funderat vidare över Charlies fortsatta möten med klienter.... 
/Rigmor

Jag tyckte om Annika Norlins sätt att skriva. lätt att läsa och engagerande. Jag tyckte också om novellen trots att jag irriterade mig på huvudpersonen. Väckte en hel del tankar om bekräftelse som jag inte alls reflekterat över tidigare och som flera av er redan beskrivit.
/Inger